fnatten

Rent allmänt, dom ska bara ha och ha och lägga sig i sånt som dom inte har att göra med. Fan va jag blir trött på sånt!

Jag har lust att be dom dra åt helvete,men jag är för snäll alldeles för snäll! 

Dom tror att det bara är dom som räknas och gäller hela tiden, varför bry sig?!

Aja ni förstår säkert att jag är sur och irriterad,men skit i det nu!

Just nu känns allt bra med älskling. Vi har pratat lite och jag har fått klart för mig hur allt ligger till, det är jag glad för. Jag försöker stärka mitt självförtroende genom att bry mig om mig själv och rent ut sagt skita i alla andra, bry mig om det som jag känner att jag behöver bry mig om. 

I går var jag med älskling ut och jagade det var avslappnande och skönt, dock satt vi inte så länge för det började ösregna och då är inga djur ute och springer ialla fall. Sen åkte vi hem och åt hemlagad pizza och sen somnade jag som en stock....*skööönt*

Idag känns som en dag då jag kommer att få ta skit,men det får bli som det blir,jag ska stå på mig!!!!!

Nähe nu kom Lisa och lilla söta Bell.... bye bye <3

Känner mig så värdelös. Känslan går inte att beskriva, jag känner att jag vill satsa 110% och mer på vårt förhållande,men ibland känns det som att jag inte vågar. 

Jag vill kunna lita på den jag älskar,men vad gör man när det hela tiden finns känslan av att andra försöker bräcka en och den man älskar kanske tycker att man är sur, tjatig och svartsjuk?!

Jag försöker att inte vara det, men jag vill ju ha respons av den jag är tillsammans med. 

Känslan finns där hela tiden, som när man ska mysa. Kommer tankarna: tänk om han tänker på någon annan? visst det kanske man gör ibland( inte jag) men om denna person är någon står en nära så vet man ju inte om dröm blir till handling. 

jag hatar det, i går grät jag mig till sömns och tankarna snurrar hela tiden.....Vad gör jag för fel eller är jag bara tråkig vardag?! Jag vill verkligen inte vara det.......men hur gör man då? 

Kan ju tänka mig att han har skit kul med sina kollegor på jobbet och går ut och äter och har trevligt, inget emot det, mat måste man ju ha.....men när kassan sen inte räcker till för oss att gå ut och äta så känns det i hjärtat. det gör ont! 

Klart det är roligt med nytt folk osv,men då är vi där igen, är jag bara tråkig vardag? Jag är så rädd, allt känns så bra, ska det rasa när det känns som bäst eller kan jag laga det? 

Jag är ledsen, orolig, har ingen matlust, stressad och trött. 

Försöker banta ner mig så jag är lika snygg och smal som hans kollegor,men det handlar väl inte om det egentligen. Skulle han inte tycka om mig utan någon annan så spelar det ingen roll om jag försöker vara identisk med denna person,han tycker ju inte om mig ändå!

Åh, det är så mycket tankar som snurrar i huvudet och jag vet inte om jag har skrivit något vettigt,men lite tankar som rör sig.......

Jag älskar ialla fall min sambo enormt mycket och vill att allt ska vara bra! :(