Blir så trött!

Hej igen!
Vaknade idag av att jag hada så ont i halsen så jag knappt kunde andas, sen tittade jag mig i spegeln och tror ni inte att jag hade världens största finne mitt i plytet..*fan va trött jag blir*

Satte mig på altan med ett glas varmt the, en cigg och min mobil....och tyckte jääääte synd om mig själv!!!!!!!!!! Sen kom jag på att det e ju ingen som tycker synd om mig, inte ens hunden, så då gick jag in och började göra mig i ordning och som vanligt förlorade den som ringde in till "Adams pengar"...men jag ska inte säga nåt för jag har aldrig varit me och kommer nog inte heller att vara det, jag e för trög...*mohahahah*

Igår var jag i stallet vid 19.00 och han rida en lagom runda innan det blev mörkt, han var jätte pigg.....Rebecca ska rida honom idag, hoppas det går bra bara.

*Uscha* känns som jag har feber,men jag får vänta med febertabletter tills jag kommer till Butiken....*host host host*
*åh va det e synd om mig*
Jag har ju sån tur som har så goa kompisar så Johanna ska jobba från tre så kan jag åka hem och kurera mig så jag kan bli frisk och börjar träna igen....är redan trött på förkylningen den har ju faktiskt redan varat i typ 9 timmar.....*bajs*



Nähe nu måste jag snart åka för att hinna

*suck*

Nu har jag fixat en ny blogg, för dom vägrade att skicka ett nytt lösenord till mig så då får man lösa det på egenhand, därav att mitt förra inlägg ser lite konstigt ut!

Snurrar massor med tankar i mitt huvud,men jag mår ändå hyfsat  bra..... det e bättre väder oxå..... jag e nog rätt glad faktiskt..... 
Funderar över varför vädret har börjat påverka mig så  mycket?! Är det mulet och regnar är hela min dag förstörd och jag får inget gjort, är det sol och fint så kan jag hålla på och dona i timmar och ändå hinna med allt som ska göras..... konstigt det där tycker jag!

Åt två Alevo tabletter för två timmar sedan och drack en Alevo shake för en timme sedan och jag e fortfarande proppmätt, det känns också bra tycker jag.... ibland känns det som att jag inte har gått ner, men ställer jag mig på vågen så har det iofs inte hänt nåt. 
Började ju på 84 kg och ligger nu på 77 kg (två månader) men i vissa kläder har jag nu M istället för L och XL, var ute och sprang i går med hund och häst, kändes inte alls lika jobbigt som innan, skulle faktiskt kunna tänka mig att springa några dagar i veckan.... nyttig för mig tror jag..*heheheh*
Ser mig ju i spegeln varje dag och det e ingen som säger nåt om det så då syns det väl  inte.....jag mår bra av att äta Alevo ialla fall så då fotsätter jag med det.

Nu har jag äntligen hittat en medryttare till min häst, hon ska ta tre dar i veckan och jag resten. Känns bra för då har en liten del av mitt dåliga samvete släppt, då vet jag att han får röra på sig och dom passade jätte bra ihop och hon verkade tycka om honom. Hoppas bara hon fortsätter så länge som jag behöver hjälp. Nu blir det ju ljusare så då hinner man ju mer, måste börja med Emmas Tindra också. Tänkte börja med henne så fort jag hinner,men hon har ju växt så mycket nu så jag får ta det lite försiktig! 
Skulle bara bli runt 1.50 m,men hon e en bra bit högre än fnatten och han e runt 1.58 så hon blir nog rätt stor...*hiihihi*

Har ont i mina handleder oxå, ska nog gå till läkaren och kolla om det är inflammation eller förslitning....har back on track på mig nu och då gör det inte så ont. Back on track har räddat många!

Nähe nu ska jag sluta snack massa strunt,men jag skriver snart igen om inte mitt lösen förvinner igen...

Puss å kram å alla vår människor!



VARFÖR?

Nu har jag blivit som alla andra och sitter här framför datorn och bloggar..*suck*
Varför vet jag inte kanske för att jag känner att jag måste skriva av mig för att ingen annan lyssnar, vad vet jag.

Alla tror att jag e så stark och att det är väl bara att rycka upp sig! Så enkelt är det inte! Ibland orkar inte den starkast heller. Pratade med min mamma idag och sa att jag mår så dåligt så jag funderar på att gå till vårdcentralen. 
mamma: ja men ryck upp dig nu låt inte detta trycka ner dig.
jag: Ja men mamma jag mår verkligen dåligt och vet inte hur jag ska hantera det eller vart jag ska börja ta itu med allt.!?
Mamma: ja men du får ju göra som du vill, men det blir ju inte bättre om du sjukskriver dig.
jag: mmm.... ( tårar i ögonen) nä det blir väl inte det!
mamma: ja men nu tar vi nya tag och börjar jobba på något annat!, så upp med hakan!
jag: mmm.....

Det är aldrig någon som tar mig på allvar, men jag kanske är en sån person som man inte tar på allvar? e jag det?
I så fall får jag ju skylla mig själv! 
Tankarna snurrar runt i huvudet, hur ska jag kunna lösa allt å bästa sätt? Hur jag än gör så e det alltid något som inte blir bra eller någon om inte blir tillgodosedd. Vet verkligen inte hur jag ska lösa det

Jag kanske ska gå upp tidigare på morgonen? Om jag går upp vid 6 så hinner jag rida innan jobbet och sen jobbar jag till sex och efter det kan jag ju städa och diska. Så kan jag sen gå och lägga mig vid 12. Fast jag har hört att kroppen behöver mer än 6 timmars sömn,men i mitt fall är det ju ändå ingen som bryr sig så jag får väl hålla på tills kroppen inte orkar mer, verkar ju vara ända utvägen, då kan ju faktiskt folk inte säga att jag mår bra längre eller hur?

Har sett självmord som en ut väg,men så fort jag tänker självmord så ser jag e omogen fjortis framför mig och så vill jag definitivt inte fram stå och dessutom e det fruktansvärt själviskt att bara lämna all skit åt andra. Inget alternativ med andra ord.

Hur får alla andra ihop sitt liv? 
Jag tror ju om jag ska vara ärlig att alla stress (både omedveten och medveten) som jag åstakommer har bidragit till att jag är fet och trött. 
Men är jag inte på jobbet så e det alltid någon som gnäller, städar jag inte är det alltid någon som gnället, rider jag inte min häst så är det alltid någon som har ont av det (fast det är mycket bättre på det stället jag har honom på nu) 

Ett annat stressmoment är min bil,jag tycker den låter konstigt från ljuddämparen,men jag var inne på toyota med den och där sa dom när dom provkörde att det inte var några som helst problem. I bilen hör du ju inget, däremot om du ställer dig utanför och lyssnar vid ljuddämparen så låter den INTE som den ska, men jag har försökt tänka: säger dom att den är ok så e det ju det. fast jag vet att den inte e okej, alltså blir jag stressad av att behöva fundera på det hela tiden.

Det jag skulle vilja att folk förstod är att jag behöver ca 1 veckas vila, där jag kan fundera över mitt liv, hur jag vill ha det, bara göra det jag tycker e kul, bestämma när jag ska göra ditten och datten, inte ja just det, det skulle jag göra och det och det och det och det....... utan bara vara lixom!
Men eftersom ingen tar mig på allavar kommer det aldrig att hända.
Många tycker nog att jag är löjlig och hävdar att dom har mycket mer att göra än vad jag har,men dom kanske klarar det......inte jag! Min kropp kommer att säja nej, kanske inte nu eller i morgon men någon gång och då hoppas jag att de inte är för alltid, vissa grejer i mitt liv älskar jag och jag brukar inte gnälla, men bara så folk vet om att jag är inte som mitt skal visar! 


Kändes rätt skönt att skriva av sig faktiskt, dom som vill läsa och ta del är jätte välkomna dom som inte vill behöver inte.

Kramizar
(just idag en ledsen, besviken och något deppig Karin)





Välkommen till min nya blogg!

 


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0