fnatten

Nu är min häst tillbaka i Helsingborg, vi körde ner honom i Tisdags. Jag och Johanna...steg upp halv sex och lastade till sju. resan ner gick bra.

I fredags opererades han. Det visade sig att han hade en fistelgång som gick ner i bukhålan. Stackars stackars häst.... och han som har varit så snäll. På människor ska det visst göra väldigt ont,men vi kan ju säga till om vi har ont,men han har inte gjort en fluga för att visa att han har haft ont, eller varit elak på något sätt.... vilken snäll häst jag har,men vilket dåligt samvete jag har oxå..... åh va jag älskar mig häst!

Kirurgen från helsingborg sa att hon inte kunde lova någon god prognos.......;( 

Jag grät flera gånger igår det gjorde så ont att veta att man kanske inte får några fler minnen och stunder med den häst man älskar....jag har fått så många lycka till och så många som stöttar... jag uppskattar allt men ibland orkar jag inte visa det..... men så alla vet jag uppskattar det jätte mycket och märker vilka som verkligen bryr sig, det är dom som förstår att jag behöver dom men inte hela tiden, dom som lägger in små stöttande ord lite här och där, dom som ger mig en kram när jag behöver det, dom som inte tjatar, dom som bara finns där för mig! Jag kan ha lite svårt att visa det ibland, men det är för att jag inte är van att andra bryr sig om mig utan det är mest jag som bryr mig om andra,men jag vet vilka som finns för mig! Tack igen!

Har suttit och funderat på om vi måste avliva honom eller när den dagen kommer så ska jag inte skaffa någon ny häst, för ingen häst i världen kan ersätta min Fnatt....finns bara en Fnatt!

Pappa ringde Helsingborg i morse och då hade Fnatten varit glad och åt och ingen feber... det kanske finns ett ljus någonstans och någon som ser det bra jag försöker göra. Även om allt går åt helvete så fort jag försöker göra något.... jag försöker verkligen!

Nu orkar jag inte skriva mer för jag börjar bara fundera och då kommer tårarna igen......puss puss